Krank kollar på Game of Thrones S03 – recap av säsong 1 och 2

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Tack vare ännu en generös donation är jag nu “stolt” ägare av en bluraybox med säsong 3. Därmed kan det här projektet fortsätta tuffa på!

Så yes. För de som inte hängt med i de tidigare trådarna så har jag alltså låtit mig övertalas att se på Game of Thrones. Första säsongen såg jag för att kunna säga till folk att jag sett den och inte gillade den och kan de snälla sluta tjata på att jag borde se den. Den andra säsongen såg jag dels för att jag fick så många uppskattande kommentarer och likes på mina surmulna sammanfattningar av avsnitten och dels för att jag fick en bluraybox donerad till mig.

Och nu är det dags för säsong 3.

Kort sammanfattning av 1 och 2: Tjock dum ful kung chefade över lerigt och skitigt kungadöme fullt av primitiva barbarstammar. Sen dör han, och sonen hans skittråkiga och småaktiga fru Cersei avlat med sin svindryga bror Slimie ärvde tronen. Nu sitter sonen, Rapey McCreepy och är stereotyp-ond kung. Kung Gris, alltså han som dog, utsedde den hycklande idioten Ned Stark till sin högra hand. När Rapey tog tronen högg han huvudet av Ned. Han – Rapey alltså, men man kan fan aldrig vara säker här – var trolovad till Neds äldsta dotter, men nu skiter han i det och tänker istället gifta sig med en annan brud.

En annan som av någon anledning vill styra över den bajskorv som är det här kungariket är Stannis, bror eller nåt till Kung Gris. Stannis försökte nyss ta huvudstaden med en massa skepp, men de sprängdes. Tidigare fanns det också en annan grisbrorsa, Renly, som var bög och trolovad till Rapeys nya fästmö innan han dödades av en ond mörkervarelse kontrollerad av den prästinna som manipulerar Stannis. Rörigt? Ja, men det spelar ingen roll för inget av det här är speciellt intressant. Tjafset om tronen är som att kolla på… jag vet inte, fotboll eller något annat d’r det inte spelar nån roll vem som vinner.

Iallafall. Neds äldste son Robb har fixat en armé som från början var tänkt att frita Ned men som nu mest vill ha hämnd eller nåt kanske. Ett tag hade de Slimie, men Robbs morsa Cat var dum i huvudet och släppte honom. Eller ja, fick nån vanföreställning om att byta honom mot sina döttrar.

Neds yngsta dotter Arya har flytt och hållit sig gömd tillsammans med bland annat Kung Gris’ oäkte son Lennart. Det senaste är väl att hon var tjänare åt Tywin (pappa till Cersei och Slimie, morfar och farfar till Rapey) och sen tog sig därifrån med hjälp av en formförändrande mördarninja.

Neds yngsta son Bran drömmer sanndrömmar, men det får vi knappt se något av.

What else… Jo, Ned tog hand om två andra skitungar också. Först har vi Snöjonte, som var hans bastard. Jonte skickades norrut mot “the wall”, som ska skydda mot vildlingar och annat. Tyvärr händer det typ inget där heller. Hela säsong 2 gick ut på att Jonte oavbrutet gnällde medan han och resten av de som vaktade väggen rörde sig upp mot det farliga norr, på jakt efter något som skulle föra handlingen framåt. Jonte blev bortkollrad av Ygritte, en av tidigare nämnda vildlingar, och senast vi såg honom så skulle han föras till vildlingarnas kung, Han Solo.

Sen har vi Greyjoy också… Familjen Starks hem har tagits över och sen bränts ner av typ vikingapirater (yay, två grupper av machoidioter kombinerade till en!) ledda av Greyjoy, som är bitter för att hans pappa gav bort honom när han var liten, så nu har han för att hämnas gått med sin pappas härnjingståg och försöker bevisa sitt värde för gubben. Tyvärr (för honom) har han ungefär samma värde som en säck skit, så det går inte så bra.

Vi har också Tyrion, som är en av seriens mycket få icke genomobehagliga karaktärer. Eller ja, han är genomobehaglig, men vid ett eller två tillfällen har han också visat prov på intellektuell förmåga och intellektualism, ni vet sån där “book-lurnin” som resten av seriens vedervärdiga macho-vildar inte är så intresserade av. Senast räddade han i princip huvudstaden när Stannis anföll, men ingen tack fick han för det.

Sen finns också Daenerys, som är en av få överlevande från en barbarstam som fördrevs av Kung Gris. Hon har spenderat säsong 1 och 2 med att gradvis förvandlar från en ganska dum brud som inte kunde försvara sig till en ganska dum brud som har jättecoola drakar. Drakarna är lite av seriens guldklimpar; de gör saker lite intressanta. Lite väl intressanta; serieskaparna är emot det här med att det ska vara roligt eller intressant eller så, så de portionerar ut drakarna väldigt snålt. Vi kan ju faktiskt inte ha en serie där saker är coola. Det är mycket viktigare att visa en lerbrottningstävling där ett flertal ganska dumma fånar tävlar om att bli herren på täppan.

Det finns också en metaplott som de verkjar glömma bort i 8 av 10 avsnitt i varje säsong, som handlar om att det “snart” ska bli vinter. Det har varit “snart” i 20 fucking avsnitt nu. Att vintern kommer innebär att det kommer ganska coola iszombies. Och ni minns vad jag skrev om saker som är coola? Ja, just det. Iszombiesarna är alltså typ aldrig med.

Har jag glömt något viktigt? Skit i det isåfall.

Jag “hejjar” inte riktigt på någon. Eller ja, jag skiter i vem som får tronen. Jag har däremot fem karaktärer jag tycker något mindre illa om:

• Arya, för att hon är en tuff liten tjej som rör sig utanför de normer som finns för hur tjejer ska bete sig.
• Daenerys, för att hon har drakar. Ja, typ bara därför. Jag börjar definitivt tröttna på hennes blöthjärtade rådjursögon. För i helvete kvinna, skärp till dig.
• Tyrion, för att han är den ende karaktären i serien som gillar böcker och intellekt, vilket gör att han är den ende jag öht kan identifiera mig med.
• Ygritte, för att hon slår Snöjonte och kallar honom fula namn. Men hon är med på nåder, för jag misstänmker att hon kärat ner sig lite för mycket i Snöjonte och det är inget jag kan sympatisera med.
• Brienne of Tarth är en kvinnlig riddare som inte bär boobplate armor, inte låter sig förföras av Slimie och öht inte tar nån skit av nån.

Mina förväntningar inför S03:

• Otroligt tråkiga miljöer. Den här serien är BÄST på leriga naturmiljöer.
• Tuttar och rumpor. Det är HBO, liksom. Nakenheten har sällan använts till något speciellt intressant, det känns mest som sett sätt att visa hur “edgy” serien är. Och det visas i allmänhet för lite snopp.
• Alla är osympatiska. Ja, men typ. Den här serien är full av maktfullkomliga machoidioter. En del av dem, som Ned, får jag ibland för mig att det är tänkt att man inte ska hata. Det gör jag ändå, för jag hyser ett bottenlöst förakt för machotrams.
• Folk dör ganska sällan oväntat. Det sägs att GRRM brukar döda karaktärer lite “hipp som happ”; och det var också så den här förväntningen formulerades under säsong 1 och 2. Men efter 20 avsnitt börjar jag tvivla. Om Martins ambition var att läsare skulle vara typ “rädda att vända sida” för att “vem som helst kan dö” så har han fetfailat hittills.
• Alldeles för lite fantastik (typ i genomsnitt ett omnämnande och/eller en uppvisning per avsnitt) Ja, som sagt. Seriens skapare och GRRM för ett ständigt krig mot spänning och häftiga saker. Gud förbjude att den här serien skulle bli intressant. De har iofs en poäng; om den här serien vore intressant hade ju ingen gillat mina recensioner.
• Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Ja, tjafs om den förbannade bajstronen är ju vad serieskaparna gör istället för att fokusera på typ drakar, odöda och mörkermonster.
• Alldeles för mycket Snöjonte. Jag har bestämt mig för att döpa om Jon Snow till Snöjonte. Mest för att Snöjonte låter dumt, och Jon är tammefan den dummaste, värdelösaste idioten som finns. STÄNG KÄFTEN NÅN GÅNG.