På besök på nästa arbetsplats…

I januari byter jag arbetsplats; från en långt bort till en som ligger nära. Den senaste terminen har jag pendlat sammanlagt 20 timmar i veckan, vilket innebär att även om jobbet i sig varit helt fantastiskt så har allt runromkring liksom fallit i bitar. När jag sedan blev erbjuden en plats på en skola i samma stad som jag bor i så tog det bara ett par dagar för mig att bestämma mig. Jag kommer att sakna det nuvarande jobbet; både chefer, kollegor och elever. Det har varit helt fantastiskt! Tro inget annat.

Min nya arbetsplats är samma skola som jag jobbade på mina första tre år som yrkesverksam lärare, och jag kommer att få ha mina absoluta favoritämnen; programmering och multimedia. Det enda som saknas är nog digitalt skapande, möjligen persondatorer. Idag var jag på besök i klasserna jag ska ta över, och det var helt underbart. Jag hade nästan glömt hur enormt roligt jag tycker att det är med de riktigt kreativa datorämnena, där man kan väva samman dramaturgi, kreativitet, interaktion och teknik. Det är verkligen de ämnen där jag känner mig som mest hemma.

Jag kommer att sakna 3d-modelleringen, och även de kurser där jag egentligen inte kan så mycket som jag hade behövt; det har varit en ordentlig utmaning att sätta sig in i kurserna Teknik 1 och Teknikutveckling och företagande, men tack vare litteratur och hjälpsamma kollegor och chefer har jag ändå tagit mig igenom den här terminen. jag skulle tycka om att få fortsätta utvecklas och lära mig inom de ämnena, om inte annat för att det är så förtvivlat kul att lära sig nya saker och testa sådant man inte trodde att man kunde.

Men det ska bli skönt nu, att ett tag framöver få koncentrera mig på min “kärna” och ha mina favoritämnen. Det blir en lite mindre tjänst också, 85% i dagsläget, och så kommer jag som det ser ut inte att studera till våren heller. Det blir med andra ord mer eller mindre som att ta lite semester.

Vilket är bäst; superaktivt och utvecklande eller roligt och avslappnande och bekvämt? Jag tycker om båda. Därför blir min förhoppning att jag kommer att kunna fortsätta utmana mig, och varva utveckling med vila på ett bekvämt sätt, även i framtiden.