Om namn och bakgrunden till tittandet.
Är inte det här ganska korta säsonger, btw? Jag är ju van vid normallånga säsonger på 20+ avsnitt, det hör känns ju närmare brittiska miniserier och så. Å andra sidan är ju avsnitten långa…
Jag kan meddela att den utgåva av S02-boxen som donerades till mig påstår sig ha ett ganska begränsat urval av textningsspråk, men i själva verket har den betydligt fler. Det här är en trend jag noterat på sistone, att inte skriva ut alla textningsspråk på baksidan utan bara “dåligt översatt till svenska, dåligt översatt till norska, dåligt översatt till finska, dåligt översatt till danska och dåligt översatt till serbokratiska”. Men när man väl ser filmen så finns där dels 5-6 ytterligare språk PLUS det språk som givetvis är det allra bästa: English for the hearing impaired / English SDH. Så jag fick där en positiv nyhet som NÄSTAN distraherade mig från hur jävla illa jag tycker om obligatoriska, oskippbara små intro- och informationstexter innan man får bluraymenyn.
Men okej, avsnittet då.
Rapey McCreepy sitter och är en idiot i godan ro, blir en aning manipulerad av Sansa (trevligt att se; hon är ingen Daenerys men jag hoppas att hon slutar vara så totalt värdelös) och så kommer Tyrion och är uppkäftig. Vilket jag uppskattar, såklart. Han är också hemskt dryg mot Cersei, vilket också fick mig på rätt bra humör.
Men jaja, som tur är för den här recensionen – var skulle vi vara om jag plötsligt började gilla allting? – så får jag inte vara på bra humör så länge…
Cersei är ju en sån där karaktär jag helt saknar sympatier för. Hennes enda “sympatiska” sida är att hon gillar sina barn – men jag tycker ju inte om när folk sätter sina barn främst eller när föräldraskapet får annars relativt rationella människor att bli helt skogstokiga. Så när en obehaglig typ som Cersei DESSUTOM ska agera ut något slags moderskänslor så blir det bara tårta på tårta av saker jag ogillar. Hon blir liksom inte ens intressant av det, hon är bara karikatyren “manipulativ kvinna” plus tråkiga moderskänslor.
Cersei vill att Littlefinger ska hitta Arya, och demonstrerar att det är makt som är makt, inte kunskap. Sen har tydligen Rapey hört ryktet om att Cersei pökar med sin bror och frågar om Roberts bastarder; sen är det nån av dem som beordrar att alla bastarderna ska mördas. Åh, och Cersei slår Rapey och Rapey hotar sin mor med döden. Vem bryr sig? Kan de inte bara dö båda två?
(Och nej, det här är inte en kronologisk sammanfattning av avsnittet. Mina sammanfattningar har aldrig varit strikt kronologiska, jag har alltid klumpat ihop olika spår istället. Sluta grina).
Bran tränas i lordskap och ser en ball komet som wildlingslaven säger betyder att det kommer drakar.
Jon Snow och de andra som red norröver hälsar på hos en karl som tar sina döttrar som fruar och producerar fler döttrar med dem. Snow får en läxa i att sitta still och hålla käft och inte stirra sådär dumt på folk som han alltid gör. Det framkommer att en massa wildlingar åkt norrut för att joina en f.d. nattvakt som heter Mance Rayder, vilket låter som namnet på en prisjägare i Star Wars.
Stannis, Roberts brorsa, är en tjurig skit som manipuleras av en kvinna (en manipulativ kvinna! Så originellt! Och en religiös dessutom). Han skriver brev till rikets alla hörn om att Rapey McCreepy är ett incestbarn och att han själv utropar sig till kung.
Robb pratar med Slimie och visar sin stora hund. Sen skickar han en infångar Lannisterkusin med sina orimliga krav till Kings Landing (1. vill ha sina systrar, 2. vill ha sin fars ben, 3. vill ha hela norden som sitt rike). Sen skickar han sin morsa att snacka med Renly.
Daenerys vet inte vad hennes drakar ska äta. Sen dör en häst. Hon skickar ut folk i olika riktningar för att de ska hitta slutet på öknen de går i.
Det tror jag var allt. Viktigt.
Kontinuitet:
- Stannis informerar alla om incesten.
- Robb skickar orimliga krav samt sin mor att prata med Renly
- Tyrion kommer och börjar försöka styra upp i King’s Landing.
- Alla Roberts bastarder dödas (utom smedslärlingen).
Och så genomgången:
- Otroligt tråkiga miljöer. *Gäsp* Okej, vi får se en… ny… öken? Vafan.
- Tuttar och rumpor. Två tuttviserskor. Ligger väl ungefär på seriens medeltal i tuttar per avsnitt skulle jag tro.
- Alla är osympatiska. Ja, definitivt. Utom kanske Tyrion, som i det här avsnittet får vara lite högstatusdryg och läxa upp sin tråkiga syster.
- Folk dör hipp som happ. Inte en enda namngiven, tror jag.
- En rätt intressant metaplot. eh, nej. De låtsas inte ens. Plötsligt är det ett nytt, mycket mindre intressant hot som kommer norrifrån, i form av Han Solo eller vad han nu hette.
- Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. JA. Och nu kommer tjafset igång på riktigt. En kung här, en kung där, krav och hot hit och dit. Suck.
- Alldeles för lite drakar. En drake, i en kort scen som mest handlade om vad den eventuellt äter.
- Alldeles för mycket Jon Snow. Ja, det var det såklart, men inte mer än i tidigare avsnitt.
- Krank kollar på Game of Thrones S02 – recap av säsong 1
- Krank kollar på Game of Thrones S02E01
- Krank kollar på Game of Thrones S02E02
- Krank kollar på Game of Thrones S02E03
- Krank kollar på Game of Thrones S02E04
- Krank kollar på Game of Thrones S02E05
- Krank kollar på Game of Thrones S02E06
- Krank kollar på Game of Thrones S02E07
- Krank kollar på Game of Thrones S02E08
- Krank kollar på Game of Thrones S02E09
- Krank kollar på Game of Thrones S02E10
Be First to Comment