Krank kollar på Game of Thrones S02E09

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Avsnittet är ganska rörigt och består mest av en rätt grötig strid som jag antar att jag uppskattat mer om det inte var folk med så tråkiga vapen och så som slogs. Fantasystrider är ju bland det tråkigaste som finns. Svärd, yxor, spjut, vafan… Det är precis det här jag inte gillar med fantasy. Precis det här. De primitiva och trista teknologinivån sätts liksom i fokus. Ingenting blir speciellt snyggt eftersom det är omöjligt att slåss snyggt och intressant med medeltida vapen och samtidigt bibehålla någon form av realism. Och gråtråkig, lerig fantasyrealism är ju vad den här serien ser som sin grej, liksom.
Striden börjar med att Tyrion skickar in ett skepp fullt av wildfire bland fiendens båtar. Dess explosion är den enda visuellt intressanta delen av striden och signifierar dessutom i princip den enda delen av striden som utförs med någon form av intelligens bakom. Resten är ju mest brötiga machokarlar som bankar på varandra med pinnar.

Cersei stänger in sig och spenderar hela striden med att vara full och bitter inför Sansa. Det är i och för sig en liten förbättring och gör henne marginellt mindre intressant än tidigare, men bara på det sätt en fjunig moppemustasch är ett “skägg” på en fjortonåring. Baslinjen är liksom rätt låg.

Hunden får någon form av knäpp och retirerar mitt i striden. Eller knäpp och knäpp, han tycks drabbas av den för varje tänkande människa självklara slutsatsen att det fan inte är värt det. “Fuck the kingsguard, fuck the city, fuck the king”. Hade det här hänt om inte Lannisters envisats med att ha kvar tronen? Nä. Återigen fattar jag inte varför i helvete någon ens vill ha den där stolen. Eller varför man skulle bry sig sådär mycket om vem som sitter på den. Man kan ju alltid lönnmörda kungen om han skulle vara sämre än de andra dåliga kungarna liksom.

Stannis’ trupper kommer rätt långt, Rapey McCreepy fegar ur, Tyrion håller ett brandtal och tar med sig soldater i tunnlar som spindeln visat honom. De fuckar Stannis’ trupper i röven. Sen kommer fler Stannisar, men efter det kommer Tywin.

Sune är med och slåss också. Han får en pil i sig och sen springer han och skvallrar för Cersei om att det går dåligt i striden. Värdelösa människa.

Sansa försöker först hetsa Rapey att ställa sig i frontlinjen, sen gömmer hon sig med Cersei. I slutänden flyr hon till sitt rum, där den uppgivne Hunden erbjuder henne att hänga med norrut. Eftersom Sansa är dum i huvudet och hellre stannar i Lannister Central (eller Baratheon Central) än kommer bort från alltihop så tackar hon nej.

Tyrion huggs i ansiktet. Kanske dör han, vad vet jag. Kan han gott ha, nu när han var dum nog att ställa sig i frontlinjen.

Kontinuitet:

• Stannis kommer.
• Stannis slåss.
• Stannis drivs på flykt av Tywin. Men han dör inte ens, så jag blir osäker på vad avsnittet egentligen spelade för roll.
• Tyrion får bättre rykte bland mannarna, och skadas sen.

Totalt är typ det enda som händer att Stannis går från att vara på krigsstigen till att ha tvingats bakåt. Kanske blev han tillfångatagen? Eller hann han iväg? Jag uppfattade inte vilket.

Var det här liksom kulmen på säsongen? Rätt vekt isf, men givet att de brände en del budget på att göra den tråkiga fantasystriden blodig och realistisk så antar jag att vi knappast har några stordåd att vänta av S02E10.

• Otroligt tråkiga miljöer. Det här avsnittet hade bara en miljö: lerigt mörker.
• Tuttar och rumpor. Två tuttvisare. En mutta skymtas.
• Alla är osympatiska. Tyrion fick vara lite smart där i början, men jag antar att det inte gick att låta honom vara smart hela avsnittet; senare ska han minsann vara “modig” (kod för “dum i huvudet och risktagande”).
• Folk dör hipp som happ. Ja, alltså de hade en rätt stor strid. Antal viktiga personer som dog: Noll.Om nu inte Tyrion dog, då. Men annars är väl typ alla levande? Tyrion, Rapey McCreepy, Sansa, Shea, Cersei, Stannis, Spindeln, gammelskäggot, Hunden… Jag börjar tro att internet har ljugit för mig. Det har fan gått två säsonger nu utan att nån dött speciellt oväntat. Jag hörde Martin snacka i nån TV-soffa om att han ville att folk skulle känna att de knappt vågade vända blad eftersom vem som helst kunde dö. Jag måste säga att om inte böckerna har dödat betydligt fler “huvudpersoner” så har han fet-failat hittills med det iaf. Jag känner mig rätt o-orolig faktiskt.
• Alldeles för lite fantastik (typ i genomsnitt ett omnämnande och/eller en uppvisning per avsnitt)Inte ett förbannat ljud. Eller vafan, spindeln kom väl med lite EXTREMT vaga antydningar, men de räknas fan inte.
• Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Till och med mitt i strid finns det tid att tjafsa. Mest är det Cersei som gnäller iofs. Alltid något.
• Alldeles för mycket Jon Snow. Jag undrar om inte det bästa med det här avsnittet är att Jon Snow inte är med.