Krank kollar på Game of Thrones S03E02

Om namn och bakgrunden till tittandet.

SPOILER: Jag tyckte inte lika illa om det avsnittet som jag tyckt om många andra.

Snöjonte tröskar vidare, och introduceras för “wargs”, som jag är säker på att Martin döpte på pin kiv för att jävlas med folk som googlade efter nordiska mytologiska vargar, de där som orkerna rider i Sagan om Ringen, eller Kajsa W.

Bran drömmer om den treögda korpen och om en mysko pojke som säger att han, Bran, själv är den trögda korpen. Har ni förresten tänkt på att Bran är ett anagram av barn? Jag funderade på att börja kalla Bran för Barn, men det bäddar ju bara för förvirring. Jag menar, hur ska folk veta om jag pratar om Bran eller om någon form av lada? Iallafall så visar det sig att pojken finns på riktigt och heter något så osannolikt som “Jojen” vilket får mig att tänka att han kanske inte finns på riktigt ändå. Dessutom: hur tänkte Martin här? Jag har ju redan en karaktär jag kallar Jonte, jag kan inte ha en till som heter Jojje, det fattar ju vem, som helst. Hursomhelst har Jojen samma balla krafter som Bran och verkar vara rätt positiv till att dela med sig, så med lite tur får vi se Bran få lite schysst jediträning. Jojen har en syrra också, som verkar rätt schysst. Hon dör säkert snart. Osha är skeptisk, men hon är bara sur över att Bran nu får svar som hon tänkt portionera ut över flera år och vara mystisk och grejer. Ser inte Bran lite äldre ut än i förra serien förresten?

Visstja, Jojen och hans syrra Meera är barn till en av Ned Starks gamla krigspolare tydligen.

För den som inte hänger med är alltså både Bran och Jojen wargs. Liiiite dåligt tycker jag att det är att introducera ordet på flera håll i samma avsnitt. Krafterna har ju planterats tidigare, men hade jag skrivit den här sörjan hade jag låtit koncepter introduceras i typ förra avsnittet och även flyttat Brans dröm där Jojen är med dit. TV-serier funkar bättre när man planterar i ett avsnitt och skördar i ett annat. Tycker jag.

Iallafall får Robb meddelande om att Cats pappa dött och om att Winterfell bränts. Han tycker det är sketaviktigt att ta hela sin armé och gå på begravning – den enda av hans knektar som har ett ansikte och någon form av namn (Knakelibrak? Kratach? Balatack? Kratach kör vi nog på) är förståeligt nog skeptisk till det hela. Och till Robbs äktenskap med helerskan.

Slimie trollar Brienne tills han lyckas få tag på ett av hennes svärd. Klart hon har två, hon är ju hård, så de slåss och hon vinner precis innan det kommer Robbtrogna män och plockar dem båda.

Greyjoy torteras, och det är ju alltid lite tillfredsställande även om jag mest av allt tänker på hur låg sannolikhet det är att man får något användbart eller sant ur nån man torterar och hur jävla primitivt det är med samhällen som använder skiten. Iallafall verkar de försöka få ur honom varför han tog Winterfell. En tjänare säger sig vara skickad av hans syster för att befria honom. MIN TEORI: Hela skiten är iscensatt av systern, som ju har en historia av att jävlas med sin bror för att se hur han reagerar. Han släpades trots allt iväg av sina egna män, inte av någon fiende, vad jag kunde se.

Marjorie, som det inte finns en chans att jag kommer att komma ihåg vad hon heter… Nu när hon börjar bli viktig måste jag ju kalla henne nåt, jag kan inte kolla upp vad hon heter varenda gång. Vad ska jag köra då? Jag får lura lite på det. Iallafall, Marjorie kallar till sig Sansa och presenterar henne för sin helt fantastiska mormor, som nog är min nya favoritkaraktär. Det finns få saker jag gillar så mycket som smarta, skarpa äldre kvinnor som skiter i sociala normer. Väldigt mycket “straight talk”, väldigt, öh, färgglatt språk och liknelser. Mormodern får Sansa att berätta för Marjorie (Margarin? Majoritet? Majja? Maggan? Maggan.) att RapeyMcCreepy är ett monster.

Rapey vill inte ha blommor på sig. Han är också helt ointresserad av Maggan utom ur ren taktisk synpunkt. Lite senare kommer Maggan in till honom när han sitter och smeker sitt armborst. De pratar lite om hur äckligt det är med bögar (för GIVETVIS är Rapey McCreepy en riktig gaybasher också. Det är rätt skrattretande hur de verkligen bara mosar på med osympatiska drag på karln. Han är en ungefär lika trovärdig karaktär som Skeletor, typ). Sen smickrar hon hans… armborst och pratar om att vilja ut och jaga. Nu blir Rapey lite kåt, för han får visa henne sitt… armborst och hon leker med det och det får det definitivt att rycka lite i den kungliga baguetten av tanken på kvinnor som dödar saker. Det tog en stund för mig att inse det, men givetvis är det alltså så att Maggan och hennes fantastiska mormor inte ville veta om Rapey var ett monster för omtanke för Maggans säkerhet eller så, utan för att Maggan skulle kunna hitta rätt taktik för att manipulera honom. Hon steg just flera grader i mina ögon; jag gillar ändå folk som är manipulativa på intressanta sätt. Det implicerar intellekt. (Cersei är för övrigt inte manipulativ. Hon är subtil som ett såntdär meterlångt penisfodral som nån i Army of Lovers hade i en intervju nån gång på nittitalet. “Power is power”, remember?)

Var var vi? Jo… Shea pratar med Tyrion om att hon är orolig för Sansa, men schabblar bort hela konversationen, som kunnat bli intressant, i ett träsk av låtsad svartsjuka och avsugningar. Och vi får inte ens se Tyrions dase för besväret.

Arya, Lennart och tjockisen träffar på det mytomspunna Brotherhood without banners, ledda av Thoros of Myr. Myran, även kallad. Myran tar med sig dem och ger dem käk och frågar hur de lyckades fly Harrenhall. De ljuger lite, sen visar det sig att Myrans polare också plockar Hunden, som prompt avslöjar vem Arya är.

Jag tycker väldigt, väldigt illa om machoidiotsuputen Thoros. Å andra sidan tycker jag ganska bra om Paul Kaye, som är duktig på att spela äckliga kompletta idioter.

Sam snavar vidare och bölar en del. Några av de andra nattvakterna vill låta honom dö ute på isen, men chefen säger nej.

Kontinuitet:

• Bran får en ny kompis
• Slimie tar sig nästan fri, får pisk av Brienne, och sen fångas de båda.
• Greyjoy är fånge hos nån och torteras.
• Maggan triangulerar Rapey McCreepy.
• Arya och gänget plockas upp av Brotherhood without banners (som jag kommer behöva ha ett kortare namn för), som också plockar upp Hunden.

Förväntningar:

• Otroligt tråkiga miljöer. Jag har börjat liksom sortera bort miljöerna, jag tänker inte ens på dem. Jag menar, hur trist är inte en series miljöer när man upplever en jävla bro som något nytt och spännande?
• Tuttar och rumpor. Jag tror inte jag såg en enda tutte, men är villig att motbevisas.
• Alla är osympatiska. Nej, här introducerades flera provisoriskt icke-osympatiska karaktärer, och ett par karaktärer som tidigare varit lite meh kändes nu lite mer sympatiska. Å andra sidan tillkom ett rövargäng fyllt av osympatiska machobröl. För det var ju vad den här serien behövde: Ännu ett gäng machobrölande, inavlade skäggon.
• Folk dör ganska sällan oväntat. Nä, väl? Men lite tortyr.
• Alldeles för lite fantastik (typ i genomsnitt ett omnämnande och/eller en uppvisning per avsnitt)Alltså, ska de fucka upp allting för mig nu eller? OK, inga drakar eller iszombies, men hela grejen att Bran är en jedi är ju jäkligt coolt nu när de börjar meckla i det.
• Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Faktiskt inte så mycket, och det som var med var i rätt hög grad såpass intressant utfört att jag inte riktigt kan klaga på det. Jag menar, Maggan och hennes mormor alltså…
• Alldeles för mycket Snöjonte. Jag menar, på riktigt. Stäng käften. Jag vet att du kan om du vill. Du måste faktiskt inte gapa dumt mot precis allt du stöter på som är det minsta utanför det du upplevt tidigare.