Krank kollar på Game of Thrones S04E03

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Innan jag skriver om avsnittet så vill jag bara påpeka att jag faktiskt aldrig såg Rapey som huvudskurk. Han var, likt alltför specialiserade rollpersoner, en one-trick pony och som alla sådana blev han gammal ganska fort. Han hade två trick; vara feg och vara sådär omoget maktmissbrukande. Och båda tricken hade han redan utfört såpass många gånger lagom till att han gifte sig att han liksom bara blev slentrian.

Min erfarenhet är att skeletor-skurkar sällan är riktiga huvudskurkar om det finns bättre alternativ. Megatron var bara huvudskurk så länge Shockwave var på Cybertron eller i ett träsk, så att säga. Jag minns inte min He-man hälften så bra som jag skulle önska, men jag uppfattade alltid Hordak som ett större hot än Skeletor, för Hordak framstod som mindre stollig; mer av en härskare, mindre av en clown. Och Rapey McCreepy var måhända farlig för de som stod precis bredvid honom, pga hans lynnighet och så, men hans influens sträckte sig sällan längre än väggarna i det rum han befann sig. Frånsett enstaka sammanhang, som när Ned Stark tappade huvudet. Skulle jag snacka om “huvudskurk” i Game of Thrones så skulle jag nog snarare titta på Tywin, tror jag. Han är smart, hänsynslös, har enorm influenssfär och kämpar i princip bara för dåliga saker. I någon mån begripliga utifrån seriens värld, men dåliga. Han är traditionen och blodet och samtidigt bankerna och kapitalismen.

Hursomhelst har jag sett Game of Thrones säsong 4 avsnitt 3. Det trodde jag nog inte direkt när jag först tankade ner S01 och drog igång via Plex…

Iallafall. Tywin beordrar att staden ska stängas så att Sansa inte kan fly. Sansa flyr rakt i armarna på Lillfinger, som givetvis var den som låg bakom den patetiske fyllenarren. Sansa är så naiv – FORTFARANDE – att jag bara vill gråta. Finns det inget som kan luttra henne tillräckligt för att hon ska kunna fungera som en rationell människa i den värld hon bor i?

Olenna och Margarin pratar om döden och om hur nära det var att Margarin blev drottning. Olenna pratar redan om hur duktig Margarin kommer att vara på att manipulera sin nästa make. Jag kan inte tycka illa om Olenna, så är det bara.

Tywin börjar manipulera näste kung på tur, Tommen. Eller Tommy får han nog heta. Eller Tummen kanske? Vad är roligast? Hursomhelst tar han med sig Tummen från stället där Rapeys kropp ligger, och börjar prata med honom om blommor och bin. “It’s really quite straightforward…” Jag kan inte tänka mig en bättre sexualkunskapslärare än Tywin Lannister… Hursomhelst våldtar Slimie sin syster bredvid deras sons döda kropp, så jag tänker att Slimie är tillbaks på min (ganska långa) shit list.

Tywin snackar med Oberyn om mordet, och anklagar honom för att han är bra på gift. Oberyn nerkar såklart, och Tywin nekar till att ha haft nåt att göra med Bergets våldtäkt och mord på Oberyns syster. Sedan erbjuder Tywin en plats i lillerådet och att ordna ett möte mellan Berget och Oberyn om den senare går med på att sitta som domare i rättegången mot Tyrion, vid sidan av Tywin själv och nån menlös Tyrell som knappt synts.

Podrick hälsar på Tyrion i hans cell, och ger nyheter om att Sansa flytt och så. Tyrion ber Pod att se till så att han får träffa Slimie och att han därefter flyr från stan. Pod har nämligen tillfrågats om att vittna mot Tyrion – i vanlig ordning är det här med “rättegångar” och hur de funkar helt jävla wacko i den här världen – och nekat. Så nu är väl Pods liv i fara, antas det. På god grund. Alltså, medeltida “rättvisa”, innan det här med bevis och så, när det mest handlade om vem som kände mest och bäst folk som vittnade… Det är verkligen en av de där sakerna som kan få mig att bli riktigt upprörd. Det är liksom det primitiva i medeltiden ihopkokat till ett koncentrat. Så jävla frustrerande antirationellt.

*Djupt andetag*

Arya ljuger så att hon och hunden får sovplats hos en godtrogen bonde. Hunden rånar bonden på morgonkvisten.

Sam är helt fucking värdelös. Först schabblar han sig helt i en diskussion med Gilly, dör han ör överbeskyddande och samtidigt helt inkapabel att säga vad han själv känner. Allt det där jag avskyr med nyförälskade tonårsgrabbar och allt det där jag avskydde med att vara nyförälskad tonårsgrabb. Nej, det är inte sött, det är bara idiotiskt. Och det visar han sen också genom att bli så paranoid om sina kråkbröder att han inbillar sig att Gilly blir “säkrare” genom att jobba som städerska på en bordell fylld av folk som hatar vildlingar än med honom. Gilly tycker inte att det verkar vara en bra lösning, men har inte så mycket till val. Sam insisterar – “lita på mig, det här blir bäst”. Gilly svarar, helt korrekt, med “bäst för dig, ja”. Alltså, Sam är kanske bokläst men han är också en överbeskyddande jävla patriarkal dumstrut.

Stannis är sur för att Smugglas inte hittat honom några arméer. Nu är ju Rapey död och Stannis kan inte utnyttja tillfället. Medan han tränar läsning med Stannis’ dotter får Smugglas en “jättebra” idé och skriver till den ökända järnbanken. Om han nu tycker att det är en skitbra idé att låna pengar av dem för att hyra en armé hyrsvärd för att hjälpa tokdåren Stannis till tronen så blir jag bara arg på honom.

Vildlingarna och kannibalerna anfaller någon form av lajvarby som verkar uppsatt ute på en gräsmatta av något slag. De låter en unge leva och skickar honom till svartslottet. Kråkorna vill ner och slåss mot vildlingarna, men både Mobbar-Bengt och Snöjonte är emot. För en gång skull har Jonte en rimlig åsikt; de är ju bara typ 100 pers och har inte råd att förlora nån innan Han Solo kommer med sin armé. Sen kommer Jontes kompisar, som flytt från myteristerna som tagit över hos Fantasy-Fritzl. Där tycker däremot Jonte att de ska rida ut och göra nåt – även här har han iofs en poäng. Myteristerna vet ju att det bara finns 100 män i svartslottet, medan Jonte ljög om 1000 eller vad det var. 10000? Jag minns inte, och ids inte gå tillbaks och kolla. Många fler iaf.

Alltså, nu börjar jag återigen tveka om en karaktär. Kan det vara så att Snöjonte stängt munnen? Är det möjligt? Å andra sidan tänkte jag senast efter förra avsnittet att Slimie kanske slutat vara en slemboll, men det fick jag ju äta upp.

Vänta! Jag glömde helt bort: Daenerys kommer till egyptieninspirerad stad nummer förtielva och tänker köra sin white savior-grej här också. Stan skickar ut sin champion, som dödas effektivt av den mycket fulare, sämre och tråkigare Fabio. Fy fan vad mycket bättre den här scenen varit med den tvålfagre versionen, han med framtänderna. Iallafall så fick vi se en snopp när stadens champion kissade på marken för att förolämpa Danny. Alltid nåt. Sen katapultar Danny tunnor fyllda av brutna kedjor och avkastade slavhalsband, och hon uppmuntrar folket att göra uppror mot sina mästare. De stackars sandn-grerna förstår såklart inte själva att de är fler och starkare än sina mästare, tur att snäll-danny är där och talar om det för dem. Fy fan vad vidrigt det här. Fy farn. Eller fy farao kanske jag ska säga, givet det tydliga egyptentemat.

Kontinuitet:

• Gilly flyttas till bordell.
• …öhm…

Större delen av avsnittet var typ folk som utbytte information, gjorde planer, gjorde mindre överenskommelser. Det räknas inte riktigt.

• Tuttar och rumpor. Tre tuttvisare, tre rumpvisare varav en man, en mutta och EN SNOPP. En suddig snopp, som kissade, men ändå. Det är miltals bättre än ingen snopp.
• Alla är osympatiska. Jag var på väg att få något slags hopp om Slimie. Nope. Jag hade någon form av hopp om Smugglas. Om han nu gör det jag tror att han gör… Nope, för dum. Sam rör sig ännu längre från att vara sympatisk. Det var nog egentligen bara Arya som var lite sympatisk idag, och det var fanimig knappt. Hon var nämligen frågvis och gnällig om vartannat, det var bara att hon ljög smart som räddade henne. OK, Tyrions sherlock holmes-ande från cellen var lite schysst också. Jag skulle gilla att se honom nysta i det hela på riktigt.
• Folk dör ganska sällan oväntat. Jag väntade mig faktiskt inte att fylle-narren skulle stryka med. Jag tänkte att det kändes mer sannolikhet att han typ skulle visa sig vara helt stalker-creeper och försöka sno Sansas trosor eller våldta henne när hon sov eller nåt.
• Alldeles för lite fantastik (typ i genomsnitt ett omnämnande och/eller en uppvisning per avsnitt)Bara fucking omnämnanden. Ljud från drakar, men inga synliga drakar.
• Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Väldigt mycket, ja.
• Alldeles för mycket Snöjonte. Inte egentligen… Han var ju med, men han var inte riktigt sig själv. Han repar sig nog till nästa avsnitt.