Krank kollar på Game of Thrones S04E09

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Jag har av omständigheter som nästan är bortom min kontroll (mer exakt, mitt bekräftelsebehov och att jag aldrig skulle kunna hoppa över ett avsnitt av en serie) slösat bort en timme med att se Game of Thrones säsong 4 avsnitt 9.

Kan man säga så mycket om det här avsnittet egentligen?

Det börjar med att Jonte och Sam står på muren och visar vilka fånar de är. Sam pratar återigen om se och tjejer. Alltså, när de här båda är på samma plats så blir de lite som trettonåriga grabbar som pratar med varandra om vem som fått hår på snoppen först. De är mycket bättre när de inte är på samma plats.

Sam går och läser om hemska saker om vildlingar. Mäster Aemon pratar med hono och det visar sig att Aemon älskade nån nån gång. Sen är han visserligen blind, men har är inte blind, så han har såklart – liksom precis alla andra med IQ över stenbumling – givetvis insett att Sam är kär i Gilly. Prat-prat, bla-bla, vem bryr sig.

Sen kommer Gilly; hon har smugit sig förbi kannibaler och vildlingar. Sam lovar henne att han aldrig ska lämna henne igen. Sen anfaller vildlingarna, och han lämnar henne igen. Han Solo har startat skogsbrand och Rödskägg anfaller från sitt håll.

Sen är resten av avsnittet mest en enda jättelång strid. En massa idioter som slår varandra med pinnar, alltså. Typ.

Mobbar-Bengt blir skadad av Rödskägg. Ygritte dödas av lillgrabben som skrämdes till slottet tidigare. Av henne och hennes anhang, om jag minns rätt. Jonte hugger chefskannibalen i huvudet med en hammare. Sam får vara lite modig och döda några, han också. Dumfettot som var Bengts högra hand fegar ur och vill inte ens tro på de jättar som de facto står utanför muren.

Efter en lång och rätt trist strid har rödskäggs grupp slagits sönder, rödskägg själv är tillfångatagen, och efter att kråkorna använt en stenkorkad one-shot-mekanism mot folk som klättrade så ger sig Han Solo och hans armé bakåt. Nu har de testat svartslottets mesiga försvar och fått dem att avslöja sin “scythe”-mekanism. Troligen kommer han tillbaks imorgon. Frågan är mest varför han inte bara pressade. Med 100 000 mot 100 så är det liksom bara att fucking köra på.

Jonte ger sig ut och tänker döda Han Solo själv. Här sker en grej som stör mig: Jonte står i tunneln med Sam. Han ger Sam ordern att öppna murdörren och, när Jonte är igenom, stänga igen. Sen öppnad murdörren, utan att någon av dem sagt något till någon. Sam står kvar. Jonte går. Vem öppnade dörren? Hade Jonte gett order till nån annan innan de gick in i passagen? Varför gav han isåfall ordern till Sam? Är Jonte telepat? Eller var det kanske bara nån manusförfattare som inte riktigt tänkte till?

Kontinuitet:

• …öh…
• Rödskägg tillfångatagen.
• Ygritte död.
• Jonte ger sig av norrut.
• Gilly är i svartslottet.
• Ett gäng kråkor ingen brydde sig om dog.

Förväntningar:

• Tuttar och rumpor. …
• Alla är osympatiska. …zzz… uh, what? Okej, öh… Det fanns inget utrymme för folk att vara varken osympatiska eller sympatiska. Det var ju bara en massa trist slagsmål hela tiden.
• Folk dör ganska sällan oväntat. inte oväntat, nä.
• Alldeles för lite fantastik (typ i genomsnitt ett omnämnande och/eller en uppvisning per avsnitt)Jättar som rider på mammutar. Okej.
• Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Njae. Litegrann, men mest var det ju machofånar som bankade på varandra.
• Alldeles för mycket Snöjonte. Ja, alldeles. I början där så föll han ju tillbaks i gamla halvöppen-mun-vanor. Och varför i helvete sticker han norrut helt ensam? Är han dum i huvudet?

Jag antar att det finns folk som suttit och kollat på serien och liksom hoppats på att det ska komma ett avsnitt som typ bara består av strid. Jag antar att de personerna är ganska nöjda nu.

Jag önskar att nån förvarnat mig om att det här avsnittet skulle vara såhär jävla trist.