Krank kollar på Game of Thrones S06E07

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Jag har genomlidit Game of Thrones S06E07.

Det här var tyvärr den sorts avsnitt jag inte ens kan bli ordentligt arg på. Det hände ingenting, inget förändrades, alla bara malde på. Hela avsnittet var en enda lång poänglös transportsträcka. Utfyllnad. De hade lika gärna kunnat ha ett jävla clipshowavsnitt sådär som andra serier brukar ha, ni vet “huvudpersonerna ges genomskinlig anledning att sitta och berätta om tidigare avsnitt och hela avsnittet består av klipp från tidigare avsnitt i någon form av flashbacks, och i slutet av avsnittet återgår allt till status quo”. Fan, det hade varit MER intressant än den här lama jävla skiten; då hade det åtminstone funnits chans att se något intressant från tidigare avsnitt. Ni vet, något upplyftande där idioter dog, som typ röda bröllopet eller när Ned “the Head” Stark dog eller så.

Men nejdå. Lögnhalsar på Facebook kallar den här skitsäsongen “den bästa säsongen hittills” efter det senaste avsnittet och jag bestämmer mig för att jobba på lite och ta mig närmare att vara ikapp för att se vad allt luddet är om — och så får jag det här. Fy fan.

Nå, först och främst har vi en förutsägbart tropfylld och närmast karikatyrmässig historia där hunden visar sig ha överlevt och nu lever i något slags fredligt kollektiv som bygger en fin kyrka under ledning av en lagom grabbigt macho präst som är exsoldat och pratar om att det aldrig är för sent för att börja göra gott. Givetvis slaktas hela det fredliga kollektivet av onda ondingar, och så tar Hunden sin yxa och går. Antagligen för att hämnas. Alltså, jag hade inte kunnat hitta på en mer stereotyp “våldsam karaktär har ett soloäventyr”-historia ens om jag försökte. Så jävla slappt manusskrivande.

Margarin läser reaktionär smörja och förvarnas av översteprästen att om Olenna inte skärper sig så kan hon hamna i fängelse. Jag som inte är helt blåst i bollen tänker ju att det här såklart är ett sätt för prällen att pröva om Margarin är så hjärntvättad som hon ger sken av. Givetvis varnar hon sin farmor eller mormor än vad det är (fy fan vilket värdelöst språk engelskan är på den här punkten), genom att dels be henne ge sig av och dels ge henne en lapp med en ros, som jag gissar betyder något speciellt som får Olenna att fatta att det är allvar.

Jag tänker att översteprästen nu vet att han inte kan lita längre på Margarin än han kan kasta henne, men det borde han ju redan fattat. Därmed var hela övningen tämligen poänglös.

Sen försöker Cersei övertyga Olenna om att stanna. Olenna förolämpar Cersei. Inget förändras. Avsnittet visar för fan inte ens hur Olenna börjar resa; så det händer verkligen ING-EN-TING.

Jonte och Sansa åker runt och försöker övertyga folk att joina deras armé. Det går sådär. De får ett fåtal extra mannar. I början av avsnittet låtsades manusförfattarna som att de inte skulle få vildlingarnas hjälp, men det såg jag som självklart. Och de får knappt några icke-vildlingar alls. Även där händer alltså typ ingenting utom att de slår läger på samma ställe som Stannis. Sansa skriver ett brev men vi får inte veta till vem eller om vad. Gäsp.

Slimie och Bronn kommer fram till slottet som svartfisken håller och som Freys inkompetenta söner försöker belägra. De försöker styra upp situationen; Slimie försöker rentav förhandla. Det går inte. Inget händer. Det börjar bli ett tema, det här.

Reek och hans syster sitter på ett horhus. Denna bihandlings huvudsakliga funktion är att visa att systern gillar tjejer och att dra upp säsongens tuttratio en smula. Systern tvingar Reek att supa och försöker få honom tillbaks till att vara Theon. Det går sådär. Inget händer.

Eller OK, systern avslöjar en jättedum plan; de ska ta sig till Mereen och sluta en pakt med Danny (som tack och lov inte förpestar det här avsnittet. Eller, med lite drak-action hade det åtminstone hänt nånting).

Arya hyr sig en kabin på en båt som avgår mot Västerås. Eftersom hon är dum i huvudet lämnar hon pengarna hos kaptenen, som hon tydligen räknar med inte ska bara sno dem. Sen kommer den där andra lärjungen och hugger henne några gånger med kniv, men hon där ju inte så inget händer här heller, egentligen. Sansa staplar nu runt i staden med huggsår i magen. Det finns ingen risk att hon dör överhuvudtaget. Gäsp.

Kontinuitet:

• …
• …
• Jonte och Sansa får… ett par hundra mannar till?
• Arya får ickedödande skador.
• Hunden lever.
• Gäsp.

Förväntningar

• Tuttar, rumpor och muffar. Jag tyckte mig kunna räkna till tre par tuttar som garanterat satt på olika personer. Det är möjligt att det var fler, men oftast såg man inte ansiktena på personerna ifråga och jag är inte tillräckligt bra på att se skillnad på tuttar för att avgöra om de var fler. En naken rumpa och nån rumpa med string tyckte jag också att jag såg.
• Våldtäkter. Nej, inte vad jag tyckte mig se.
• Alla fortsätter vara osympatiska. Nja, mer astråkiga faktiskt.
• Få oväntade dödsfall. Det hade kunnat bli ett. Om Arya dött hade det varit seriens kanske mest överraskande dödsfall hittills.
• Alldeles för lite fantastik. Ingen alls, faktiskt. Keeping in line med “det här avsnittet är tråkigare än att titta på färg som torkar”-temat.
• Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Knappt ens det heller.
• Danny gör en comeback Typ frånvarande, vilket var skönt.
• Påpekan/sklämt om att Tyrion är dvärg Nope.
• Påpekan/skämt om att Darth Various är eunuck Nope, inte ens det.

Förhoppningar

• Alla dör utom Arya Stark. Ingen dör som inte introducerades i samma avsnitt.
• Danny försvinner och återses aldrig igen. Jag vet ju att hon finns, tyvärr, trots att hon inte syntes.
• Mycket mer fantastik. Nä.
• Snoppar. Inte en enda.

Nu behöver jag att någon lovar mig att det faktiskt händer något i nästa avsnitt.

“Bästa säsongen hittills” min håriga, svettiga, feta röv. Inte de här första sju avsnitten åtminstone.