Krank kollar på Game of Thrones S07E06

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Men för fan. Jag har sett Game of Thrones S07E06.

Det hände typ inget viktigt.

Förväntningar

• Tuttar, rumpor och muffar. …

…eller okej då. Avsnittet har framför allt två huvudstories och en litén biplot.
Biplotten är helt enkelt att Tyrion försöker få Danny att tänka längre än näsan räcker och kanske bli lite bättre på att hantera sitt humör. Det går sådär. Hon vill inte tänka efter före, hon vill inte acceptera Tyrions varningar om att inte brusa upp i mötet med mästertrollet Cersei och hon vill inte ange en tronföljare trots att hon hela jävla tiden kastar sig rakt in i precis varenda fara som finns. Tyrion påpekar också att bland annat Jonte kärat ner sig i henne. Hon verkar inte helt oäven.

Samtidigt har ju rollpersonerna rest utanför muren i norr. Först spenderar de ändlösa, och väldigt billiga, scener med allmänt banter – det är för all del lite trevligt, men det för ju knappast berättelsen framåt. Det är rätt poänglösa grejer också; typ Göran försöker ge Strutter en komplimang och det går dåligt, Rödskägg retas med Hunden och pratar om att han vill skaffa gigantiska bebisar med Brienne, Jonte försöker ge sitt svärd till Göran… Överlag är det exakt noll och intet viktigt som händer i flera scener – ingen viktig information förs över, inget nytt avslöjas. Det är bara pladder och male bonding.

Sedan kastar SL in ett slumpmöte med en zombiebjörn. Ingen rollperson dör. Sen genomför de ett bakhåll på en grupp zombies, där Jonte dödar en sån där demonsnubbe varpå de flesta zombierna dör. De tillfångatar den ende som är kvar. Ingen rollperson dör här heller. Sen anfalls de av en zombiehord, och låter Lennart springa efter hjälp medan de är strandsatta på en ö med bara lite trasig is mellan dem och horden. Antingen springer Lennart jätte-jättesnabbt, eller så gick de typ i spiraler när de gick dit, eller står de där omringade väldigt, väldigt länge. Eller så gick det mycket snabbare att komma dit de är – det känns kanske mer troligt, för vi har ju redan etablerat att hela västerås får plats i en medelstor mellanstadieskolas aula snedstreck gympasal.

På tal om det så hinner alltså Lennart springa tillbaks till muren, författa ett meddelande som ska skickas till Danny med korp, korparna hinner flyga hela vägen till Dragonstone, där Danny hinner läsa dem, ta sina drakar, och flyga hela vägen upp till norr – och hon kommer fram lagom till morgonen efter, typ. Så ja. Mellanstadieaula.

Strutter dör av skadorna från zombiebjörnen, Rob Zombie kastar isspjut och dödar en av Dannys tre drakar – en av de som aldrig riktigt fått någon personlighet eller så utan bara namngetts i förbigående sådär. Danny flyr med större delen av rollpersonerna på ryggen av sin huvuddrake, medan Jonte trampar genom isen, den klanten. Han tar sig upp, räddas av farbror Benjen (återigen visar seriens författare sin fäbless för deus ex machine-lösningar. Hur visste Benjen att Jonte behövde hjälp? Tja, han lär ju ha sett alltihop hända. En aula är inte speciellt stor, trots allt. Så han “råkade väl vara där”.

Hur som haver så tar sig alltså Belgarion-Jonte från platsen. Danny står och trånar lite på muren, så när Jonte tre sekunder senare kommer dit så får han hänga med henne och smugglas på båten de åker iväg med. Danny spanar lite efter Jontes sargade kropp. När han vaknar böjer han (metaforiskt) knä för henne. Hon lovar att de ska slåss mot Rob Zombie tillsammans.

Helst skulle jag ju vilja att hela den här sörjan slutade med att hela västerås genomgreps av en ordentlig revolution och industrialiserades, och omvandlades till en parlamentarisk demokrati med bildningsideal och grejer. Men det lär jag ju inte få. Det näst bästa vore ju om alla de här jävla vildarna förintades i ett hav av eld och is, och att serien slutade med att alla var döda och att hela västerås var en ödemark. Men det lär jag ju inte heller få. Just nu skulle jag inte bli speciellt förvånad om det blir Belgarion och Danny på tronen, om jag ska gissa vartåt det hela faktiskt är på väg på riktigt. Vill de ha en “twist” kanske de låter honom erbjudas tronen men tacka nej.

Det har ju faktiskt aldrig varit så att den här serien egentligen avvikit från standardmallarna. Kanske i, som jag var inne på senast, att monarkerna framställs som något dummare i huvudet än de gör i till exempel belgariaden. Men det här ryktet om att “vem som helst kan dö” har jag ju avlivat sedan långt tillbaks – de enda som dött har varit ganska uppenbara sidokaraktärer som ingen rimligen kan ha trott att de skulle vara huvudpersoner. Och det gäller hela vägen tillbaks till Ned the Head. När det gäller honom ska man dessutom minnas att han spelades av fucking Sean Bean.

Så nä. Oäktingen som egentligen visar sig ha kungligt blod? Fucking Belgarion, inget annat.

Det ska jag säga: Om de dödar Jonte på riktigt, och gör det innan han åtminstone dödat Rob Zombie, då kan jag tänka mig att omvärdera min inställning till den här serien. För i dagsläget kunde den här serien lika gärna skrivits av Eddings.

Var var jag? Ah, ja, Danny och Belgarion. Men jag tror att jag var ganska klar där.

Den andra huvudberättelsen i avsnittet handlar väl mest om att Lillfinger lyckas manipulera döttrarna Stark att bli fiender. Han visste såklart vilken effekt brevet han lät Arya hitta senast skulle ha. I slutänden hittar Sansa Aryas ansikten och blir, inte helt utan orsak, skrämd. Arya är ju numera i princip en fullblodspsykopat, som inte verkar kapabel att tänka det minsta långsiktigt – så hon hotar i princip Sansa med att döda henne och ta hennes ansikte.

Ah, och så kallas Sansa till King’s Landing men skickar Brienne i sitt ställe. Eftersom hon har något slags dödsönskan.

Och det sista vi får se är att Rob Zombie uppe i norr gör zombiedrake av Dannys whats-his-name.

Herrejesus. Jag står fast vid att nästan inget hände. Det var 95% filler och 5% specialeffekter.

Förväntningar

• Tuttar, rumpor och muffar. Inte en enda, om jag inte missade något.
• Våldtäkter. Nix pix.
• Alla fortsätter vara osympatiska. Mnja. Eller jo. Även om t.ex. Rödskägg ju är “rolig” med sin grovhuggna sexism så är det ju egentligen jävligt obehagligt, det här stalkerbeteendet han har när det gäller Brienne. Och så är det överlag: en del är lite roliga, men typ ingen är sympatisk.
• Få oväntade dödsfall. Inget. Nej, jag räknar fan inte Strutter. Jag tänker överhuvudtaget inte låta den här serien komma undan med att räkna varje dödsfall av en namngiven karaktär som “oväntat”. Det är inte oväntat, för det är inte karaktärer som man räknar med ska hålla speciellt länge.
• Alldeles för lite fantastik. De är mycket mer frikostiga med drakar och zombies den här säsongen. Det är bra, för det är ju typ där seriens styrka ligger.
• Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Ganska lite. Eller ja, banter kanske räknas, men banter är ju faktiskt lite trevligt även om det bara är filler. Tjafset mellan Sansa och Arya hade jag klarat mig mycket bra utan, dock.
• Cersei är sämst. Här var hon faktiskt inte ens med, så… Jag antar att hon fortsatte vara sämst
• Danny är sämst. Ja.

Förhoppningar

• Alla dör. Lite namnlösa vildar, en drake (typ) och Strutter. Not fucking good enough.
• Hela västerås eldas upp av drakar och asfalteras över. Bara lite zombies, uppe ovanför västerås.
• Mycket mer fantastik. Jao, typ.
• Snoppar. Nix. Jag kräver ändring.