Vi hade en föreläsare från Non Smoking Generation på jobbet för nån vecka sedan. Bra snubbe, han tjatade inte på eleverna om hälsoriskerna eller så. Den som är 16-18 bryr sig inte om huruvida den kommer att leva till 75 eller 85. Det är knappt man föreställer sig en månad framåt, liksom.
Jag studerar vid sidan av mitt heltidsarbete, och jag nu ska jag försöka få ihop ett slutjobb i kursen Sociala Medier. Om ni vill hjälpa…
Ja, som ni kanske märkt (?) har jag haft lite juluppehåll då jag inte riktigt orkat ta tag i saker eller hålla ordning på saker…
I januari byter jag arbetsplats; från en långt bort till en som ligger nära. Den senaste terminen har jag pendlat sammanlagt 20 timmar i veckan, vilket innebär att även om jobbet i sig varit helt fantastiskt så har allt runromkring liksom fallit i bitar. När jag sedan blev erbjuden en plats på en skola i samma stad som jag bor i så tog det bara ett par dagar för mig att bestämma mig. Jag kommer att sakna det nuvarande jobbet; både chefer, kollegor och elever. Det har varit helt fantastiskt! Tro inget annat.
Jag räknar nog i och för sig med att en hel del av er som läser den här bloggen redan är ganska duktiga på det här med datorer, men jag tänkte passa på att dela med mig av ett par tips ändå. Elever och lärare börjar mer och mer använda bärvara datorer – traditionella laptops eller lite mindre netbooks – i skolarbetet. Det är såklart praktiskt; jag gillar själv att inte behöva oroa mig för om jag lyckas hitta en ledig datorsal etc. min erfarenhet är också att det krånglar mindre; elever är mer rädda om “sin” dator än de varit om “skolans” dator.
Ibland hör jag lärare säga att om det inte vore för eleverna, så vore det mycket lättare att bedriva undervisning. Jag blir alltid lite förvånad,…
Ny blogg! Häftigt! Här ska det hända grejer! Nu ska jag äntligen få möjlighet att skriva om allt sånt där jag funderat på och funderat…
I’m a software snob. I admit it. I can’t be like everyone else and just write everything in Word or even OpenOffice Writer… No, I have to be special. I have to set my standards so high that apparently there are no applications out there, apparently, that fit my criteria.
And so I’m stuck. I find myself not writing, simply because I don’t have the energy to move everything to a new format later. So to save time and energy, I’m doing nothing – or rather, I’m wasting a lot of time and energy on nothing.
I’m all for second chances. And third, and fouth. I decided yesterday to give Ubuntu 11.10 another chance. I uninstalled the open-terminal addon, and replaced it with a script doing the exact same thing. I also installed gnome-shell; Unity and I probably won’t ever be friends. The graphical style is too cartoony, and I have a strong dislike for the weak graphical representation of which applications are currently running (a small glowing triangle on the side just isn’t enough).
I updated my main desktop computer to Ubuntu 11.10 yesterday. Today, I’m reinstalling 11.04.
First of all, Unity. To say I’m not very fond of the road both Unuty/Ubuntu and Gnome teams are travelling right now is an understatement. They’re both moving away from clear menu-driven systems and towards some sort of misguided attempt at making things “easier” for the “common user” by obscuring applications and settings. I like well-behaving search-based launchers as much as the next guy, but I also like neat ordering and clear hierarchal categories.