Category: Recensioner (SV)

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Jag har genomlidit Game of Thrones S06E07.

Det här var tyvärr den sorts avsnitt jag inte ens kan bli ordentligt arg på. Det hände ingenting, inget förändrades, alla bara malde på. Hela avsnittet var en enda lång poänglös transportsträcka. Utfyllnad. De hade lika gärna kunnat ha ett jävla clipshowavsnitt sådär som andra serier brukar ha, ni vet “huvudpersonerna ges genomskinlig anledning att sitta och berätta om tidigare avsnitt och hela avsnittet består av klipp från tidigare avsnitt i någon form av flashbacks, och i slutet av avsnittet återgår allt till status quo”. Fan, det hade varit MER intressant än den här lama jävla skiten; då hade det åtminstone funnits chans att se något intressant från tidigare avsnitt. Ni vet, något upplyftande där idioter dog, som typ röda bröllopet eller när Ned “the Head” Stark dog eller så.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Trots att jag har sommarlov och egentligen bara ska göra saker jag tycker om så har jag sett Game of Thrones S06E06.

Meera släpar runt på Bran, och precis när allt verkar som jävligast med is och snö och förföljare som kommit ikapp så räddas de av den här seriens favoritlösning: DEUS EX MACHINA! Jag har påpekat det här tidigare, men jag undrar om Martin eller seriens författare fattar hur jävla amatörmässig man framstår som när man drar den här sortens lösningar? “När allt är som värst…. POFF! Det löste sig”. Det är så jävla, jävla fattigt. Och det här ska föreställa en av TV’s bästa serier? Please. Kanske i produktionskvalitet, men manuset är ju rätt ofta skit.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Efter att ha blivit klar med mina rättningar så tänkte jag att efter en så jobbig arbetsvecka så kan jag lika gärna avsluta i samma stil. Jag har alltså sett Game of Thrones S06E05.

Sansa träffar Lillfinger, som ljuger om att han inte visste något om Skeletor. Sansa står på sig – “Om du inte visste så är du dum i huvudet, om du visste är du min fiende”. Sen ljuger Lillfinger ihop nånting om att det tydligen skapats en Tully-armé som tatt tillbaks Riverrun. Det tror jag när jag ser det.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Nu har jag sett Game of Thrones S06E04.

Först och främst visar det sig att Jonte inte alls började traska söderut förra gången, utan han gick bara dramatiskt genom någon form av archway, vilket ju förtar lite av grejen. För i det här avsnittet börjar han med att packa. Jaja… Edd försöker övertala honom om att inte sticka. Men ja, sen kommer en anledning att vara glad för att han inte stack på riktigt, för Sansa och Brienne och Pod kommer ridande. Tack och lov, för jag vet inte om jag fixat ännu en krystad “de kommer precis försent”-skitscen, som den de hade med Sansa och Arya tidigare.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Så. Ni trodde kanske att jag skulle vänta en vecka? Fuck that. Inspirerad av all jävla rövhattar som suttit och spoilat Game of Thrones på Facebook de senaste dagarna – ni kan ta era dörrar och köra upp dem i röven – så har jag beslutat mig för att försöka öka tempot, i mån av tid och ork.

Jag menar, det är ju inte så att jag är superinvesterad i serien, men en av mycket få saker som ändå håller mig flytande är att jag åtminstone inte vet exakt vad som kommer att hända. Serien kanske inte har så många oväntade plot twists, men jag avskyr ändå spoilers. Jag är säkert udda här, men för mig ger inte själva upplevandet speciellt mycket extra. Det som ger något är informationen jag får ta in. Om informationen då redan finns så blir själva upplevelsen svag, urvattnad, poänglös. Lite som att resa till ställen jag sett foton från och läst skildringar av. Eller att själv gå runt i t.ex. vackra kyrkor jag redan sett på bild.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Så; efter en hård vecka med mycket rättning, elever som blir desperata och stressade och tar ut det på lärarna, och lite för många arbetsuppgifter med lite för lite tid, så har jag tagit en ledig dag där jag vägrar jobba. Så vad gör man då? Tja, jag har spelat lite datorspel, skrivit lite på Kutulu… Och så har jag tvingat mig själv att se Game of Thrones S06E02.

Det här avsnittet är lite mindre hattigt och lite mindre menlöst än förra avsnittet. Jag skulle inte sträcka mig så långt som att det är “bra”, men det har ett par grejer jag gillar. Men jag väntar lite med dem.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Jag har än en gång lidit för er underhållnings skull, lite som de gamla romerska gladiatorerna eller snubbarna i Jackass-gänget. Jag har sett Game of Thrones S06E01.

Det var ett väldigt, väldigt menlöst avsnitt.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

JAG FUCKING KLARAT!

FEM SÄSONGER! 50 TIMMAR BRÖLANDE MACHON, VÅLDTÄKTSKULTUR OCH SKITTRÅKIGA MILJÖER!

Stolt är jag. Jäääääävligt stolt. Och så är det skönt att det är fucking ÖVER. Åtminstone till säsong 6. Att bli klar med saker är en av mina stora hobbies här i livet, det finns få saker som är så sköna som att ha gjort något och sedan blivit klar med det. Nu kan jag fylla min fritid med serier jag faktiskt gillar! Typ The Strain, Doctor Who, Continuum…

Så. Jag har sett Game of Thrones säsong 5 avsnitt 10, och hade inte min 360 bestämt sig för att krångla så hade jag firat detta med att dela med mig av en gif-bild som föreställer mig när jag dansar framför ett Kinect-dansspel. Jag säger bara en sak: rullande höfter. Oh yeah. Kanske senare, om kryssboxen bestämmer sig för att facebookintegrationen ska funka.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Nu har jag sett Game of Thrones säsong 5 avsnitt 9.

Först fick jag tekniska problem då min Plexserver tydligen inte räckte till för att transcoda den rätt tunga filen avsnittet var. Så jag passade på att testa Xbox 360-appen för HBO Nordic. Den funkade rätt okej, och hade stöd för Kinect som ju är mitt nya favoritsätt att styra saker.