Om namn och bakgrunden till tittandet.
Jag har av omständigheter som nästan är bortom min kontroll (mer exakt, mitt bekräftelsebehov och att jag aldrig skulle kunna hoppa över ett avsnitt av en serie) slösat bort en timme med att se Game of Thrones säsong 4 avsnitt 9.
Kan man säga så mycket om det här avsnittet egentligen?
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Först och främst visar det sig att det där idiot-jävla-dumma beslutet Sam tog, om att flytta Gilly från det fortifierade stället med en massa beväpnade män och honom själv på plats till en liten inavlad skitby där alla hatar folk från bortom muren, var ett idiot-jävla-dumt beslut. A wild wildling appears! Eller ok, ett gäng. Ygritte och rödskägg och kannibalerna. Ygritte låter visserligen Gilly leva, men eftersom hennes respons på fara verkar vara att skaka och gömma sig så lär hon behöva hjälp om hon inte bara ska dö.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Det går i vågor, det här med hur jävla dum den här serien är. Förra avsnittet var ju något slags crescendo av den senaste tidens efterblivenhet. Det här avsnittet var mer “meh” än “ARGH ALLA ÄR IDIOTER SOM BORDE MURAS IN I EN VÄGG”.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Vad Krank skulle vilja se hända framöver!
Som jag tidigare nämnde så skulle jag vilja se att Loranga drog ihop en motståndsrörelse mot Danny. Deras kamp slutar med att hon störtas alt. ändrar sig och blir mindre dum i huvudet. Sedan nöjer hon sig med att husera där hon är, men med betydligt mer vett och ödmjukhet, inte lika mycket white savior-skit. Senare gör hon en deal med västerås härskare om att komma med sina drakar och soldater och hjälpa till att piska shite walkers.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Alla behöver någon form av onyttigt självskadebeteende. En del dricker alkohol, en del spelar hasardspel, en del skär sig i armarna. Jag horar likes och bekräftelse genom att se tv-serier jag hatar.
Jag har sett Game of Thrones säsong 4 avsnitt 6. Och herregud vilken dynga.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Se här vad jag gör för er: Egentligen borde jag gå och lägga mig, men gör jag det? Nej, jag sitter uppe och kollar på Snöjontes öppna mun för att jag lovat en ny recension senast idag. Och det är fortfarande “idag”, även om klockan är över midnatt. Sådeså.
*Djupt andetag*
Okej, jag har sett Game of Thrones säsong 4 avsnitt 5. Jag har nu spenderat 35 timmar av mitt lov på att se på den här serien. Jag vet inte om jag ska vara stolt eller skamsen. Lite från spalt A, lite från spalt B…
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Gråmask lär sig västeråsiska av Misandri, som ju faktiskt är det givna namnet för nån som heter Missandei. Sen tar sig gråmasken in i staden som Danny var och bråkade med förra avsnittet och ger vapen till slavarna, som prompt gör uppror. Ännu en gång har den vita beskydderskan befriat en stad. Surely this is enough? Visst kommer hon att göra något vettigt snart, och inte bara reproducera kolonialistiska fantasier?
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Innan jag skriver om avsnittet så vill jag bara påpeka att jag faktiskt aldrig såg Rapey som huvudskurk. Han var, likt alltför specialiserade rollpersoner, en one-trick pony och som alla sådana blev han gammal ganska fort. Han hade två trick; vara feg och vara sådär omoget maktmissbrukande. Och båda tricken hade han redan utfört såpass många gånger lagom till att han gifte sig att han liksom bara blev slentrian.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Jag har sett Game of Thrones säsong 4, avsnitt 2. Aka “the brown wedding”. För att det är skit, geddit? Also för att fira den här seriens primära färg.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Okej, jag har nu släpat mig igenom Game of Thrones säsong 4 avsnitt 1.
Jag säger släpat, för efter några dagar av att ha slappat och bara kollat på serier jag faktiskt gillar (eller åtminstone tycker är okej) så var det här lite som att gå till ett tråkigt jobb efter semestern (inte som att gå till mitt jobb efter semestern; mitt jobb är awesome).
