Okej, något slags nulägesbeskrivning brukar vi ju ha såhär i början. Jag försökte minnas något från förra säsongen utom att Cersei dödade skiten ur folk, så jag fick fuska lite och läsa mina egna klanderfria sammanfattningar.
Okej, något slags nulägesbeskrivning brukar vi ju ha såhär i början. Jag försökte minnas något från förra säsongen utom att Cersei dödade skiten ur folk, så jag fick fuska lite och läsa mina egna klanderfria sammanfattningar.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
OK. Fuckssake, let’s do this.
Jag värmde upp inför den här ofrånkomliga bajssoppan med att se på lite serier som faktiskt är bra – jag klämde hela första säsongerna av Westworld och American Gods lite tidigare i sommar, och blev precis klar med den mästerliga The Magicians andra säsong. Dels gjorde jag det för att jag ville kolla på bra skit, men jag tänkte att det kunde vara roligt att uppleva hur det kändes att gå från att äta mjukglass med kolatopping till att äta bajssoppar med extra klimp.
Det gick väl ungefär som väntat.
Jag har sett Game of Thrones S07E01, och just nu önskar jag att jag låtit bli.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Jag har fått tummen och eventuella andra fingrar ur och sett Game of Thrones S07E02.
Jag förstår inte riktigt på vilket sätt det är “sällsynt dåligt”. Jag tycker nog nästan tvärtom. Visst var det väl för all del ganska dåligt, men det hände grejer och de grejer som hände var ändå hyfsat intressanta till större delen. Så kanske blir det här en sällsynt tråkig recension.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Jag ligger fortfarande en vecka efter, men nu har jag i varje fall sett Game of Thrones S07E03.
Jag vet inte om det är att det faktiskt börjar hända saker i serien eller om jag helt enkelt blivit för avtrubbad vid det här laget, men jag har svårt att uppbåda någon riktig uppgivenhet eller ilska vid det här laget. Kanske har jag börjat drabbas av stockholmssyndrom.
Hm. Jag har huvudvärk och känner att jag borde göra något bättre med mitt liv. Ni vet vad det betyder – jag har sett Game of Thrones S07E04.
Jag har förstått att Game of Thrones ibland betraktas som ett slags antifantasy. Ni vet, av folk som inte fattar att Jon the Bastard i princip är Belgarion och som av någon anledning trodde att Sean Bean inte skulle dö. Och för all del, det är lite skitigare fantasy än vanligt…
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Eftersom jag drivs av ett mått av självhat och ett något större mått uppmärksamhetsbehov så har jag återigen stoppat fingrarna i köttkvarnen och bejakat mitt självkadebeteende; jag har sett Game of Thrones S07E05.
Har ni tänkt på att typsnittet och den fula 3d-effekten på texten i början, den där skådespelarnas namn och sånt står, påminner om datorrollspel från sent 90-tal, tidigt 00-tal? Väldigt B.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Men för fan. Jag har sett Game of Thrones S07E06.
Det hände typ inget viktigt.
Förväntningar
…eller okej då. Avsnittet har framför allt två huvudstories och en litén biplot.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Så vad ni säger är alltså att om jag tar mig igenom det här avsnittet, så kan jag fokusera på att bara kolla på saker jag faktiskt gillar i ett helt år sen? Kanske rentav två?
Kör i vind. Jag har sett Game of Thrones S07E07.
Det är ett väldigt game-of-thronesigt game of thrones-avsnitt, vilket, om jag nu vore ett fan av game of thrones och inte bara någon som snart sett så mycket att han får känningar av stockholmssyndrom, kanske kunnat betraktas som något inte helt rövdåligt.